15 november 2010

En riktigt berg-och-dalbanedag

Ja, idag har det varit en riktigt berg-och dalbanetur med både upp och ner gångar och en och annan loop.

Kl 06:06
Mobilen väsnas. Det tar några sekunder innan jag fattar vad klockan är, att jag egentligen borde gått upp för 40 minuter sen och att det faktiskt inte är alarmet som ringer utan en person. Jag svarar. Det är Petronella från Sveriges Radio Kristianstad. Jag mailade för någon månad som en lista som jag tyckte var bra. Idag var det tydligen dags att läsa upp den.

Kl 06.21
Jag går på bussen och har på 15 minuter hunnit klä på mig, dra en borste genom håret och handlat både kaffe och en bulle (frukost).

Kl 06:37
Jag listar "Så här överlever du att pendla med tåg" i direktsändning från bussen. Tips för dig som ska göra något liknanade, åk inte buss. Det väsnas rätt så mycket :)
(Hade tänkt lägga upp klippet men måste konvertera det först...återkommer en annan dag)

Kl 07:10
Jag stämplar in på jobbet och 20 minuter senare tar jag en huvdvärkstablett och sen börjar det. Vid frukosten på jobbet så får jag flertalet gånger försvara mig allt ifrån när det gäller att vi inte har bil, till att jag faktiskt tycker det är kul att "lista" i radio. Jag blir lack. Och arg, ledsen och skitförbannad. Sen är hela dagen förstörd. Jag går igenom arbetsdagen i slowmotion. Vill bara hem.

Kl 14:30
Det är eftermiddagsfika på jobbet och jag orkar inte gå ut i matsalen. Jag dricker lite kaffe på rummet istället. Passar på att kolla min mail och till min STORA förtjusning så har den polska damen svarat. Hon har hittat födelseattest för Ps mormors mormor och morfar. Vi behöver bara ett av dem med det är ju lika bra att få båda. Jag svarar henne. Förhoppningsvis så hittar hon även det sista pappret också. Vi hoppas!

Kl 20:00
Fotbollsgalan börjar. Jag ska skriva färdigt och sen ska vi provsmaka årets glögg från Blossa. Saffran är det som gäller i år. Hoppas på en delvis bättre dag imorgon. Over and out.

14 november 2010

Var rädd om din pappa - du har bara en

Hade först tänkt skriva något om när Malmö FF tog SM-Guld. Lägga upp lite bilder och videoklipp etc.
Men precis när jag skrivit det första ordet så inser jag att jag egentligen borde skriva något om fars dag.

Jag vet inte hur många av er som läser detta som känner till att min pappa är sjuk men så är läget i alla fall. I förmiddags tänkte jag ringa till gruppboendet där han bor så att de kunde säga till honom att jag ringt. Det blev aldrig av. Det känns liksom så futtigt att ringa och säga grattis på fars dag när jag egentligen borde åkt ner, eller i alla fall skickat ett kort. Det är så många måste och borde. Jag borde åka ner och hälsa på honom oftare. Jag förstår inte hur många andra anhöriga orkar? Orkar hälsa på? Orkar le och vara glada?

När jag var yngre, det var på den tiden jag åkte till pappa varannan helg, så åkte vi nästan alltid till farfar och hälsa på på söndagen. Ofta var farmor också med. Då visste jag inte var farfar var sjuk av, då visste jag inte heller att pappa hade samma sjukdom, eller att jag en dag kanske skulle ha den. Olyckligt vetande så tyckte jag nog allt det var lite drygt att åka dit. Farfar kunde inte prata så det var mest jag, pappa och farmor som pratade. Det var iofs trevligt men när jag tänker tillbaka på det så kändes lite olustigt att sitta bredvid farfar och bara titta på honom. Han kunde inte svara, inte prata alls faktiskt och det var svårt att avgöra om han överhuvudtaget förstod vad som hände.

Nu när jag vet mer om sjukdomen så är jag rätt så säker på att farfar uppskattade att vi kom och hälsade på, att även om vi inte pratade så mycket med honom så fick han lite sällskap. Med den vetskapen så borde jag ju förstå innebörden av att åka och hälsa på. Att bara åka dit och säga hej. Berätta vad som händer i mitt liv. Att pappa ska få en svärson. Att hans enda dotter ska gifta sig nästa sommar. Jag kan ju prata sönder min omgivning om bröllopet så det borde inte vara så svårt att prata med honom om det i minst en timme. Men jag gör inte det, det är för jobbigt.

Jag beundrar pappa för att han varje söndag åkte och hälsade på farfar, att han orkade åka dit trots att farfar sakta förtvinande. Jag kan inte prata med pappa längre men jag hoppas att han har lite förståelse för att jag inte är där så ofta.

Har du en pappa så var rädd om honom, ibland inser man inte hur mycket han faktiskt betyder förrän det kanske är för sent. Grattis till alla pappor världen runt, ni är viktigare än vad ni tror.

12 november 2010

Klänningen bokad!

Idag var det dags för att återigen bege sig till Vinslöv och Ateljé MB för att prova bröllopsklänningar och denna gång hade jag med mig Nina, min blivande svägerska :)

Jag hade redan tidigare på dagen ringt och kollat så att min favoritklänning fanns inne och även om jag var säker på att det var den jag skulle ha så hade jag lovat Nina att gå in med öppet sinne och prova de klänningar hon tyckte. Av de 10 klänningar som vi plockade fram så var det två som var av extra intresse, dels min favorit sen innan men också en så otippad klänning som en med spetsärmar. Ja, jag vet, det låter kanske inte som en höjdare men den var väldigt fin och satt bra.

Till sist så provade jag min favorit och den satt lika bra som sist :) Nina tyckte den var fin och expediten tyckte att den satt bäst. Vi provade lite olika slöjkombinationer och tog även fram en bukett med blommor. Det kändes SÅ RÄTT!
Nina fick nästan tårar i ögonen ett par gånger och jag fick verkligen säga till henne att sluta med det, i annat fall hade jag också börjat och börjar jag är det svårt att sluta.

Så klänningen är bokad och på måndag ska jag ringa Polen igen och hoppas då att få de uppgifter jag behöver för att vi ska kunna byta efternamn. Det är 266 dagar kvar och bitarna faller på palts allt eftersom.
6 augusti here we come!

4 november 2010

otto, siegfried, theodor, heinrich, otto, ludwig...

...siegfried, theodor, emil, ida, nordpol...

Ja, så bokstaverar man Ostholstein på tyska. Jag har idag lyckats med att få fram en av tre födelseattest i "Jakten på Winter". Det är lång väg kvar men efter att ha stött på patrull flera gånger igår så var det skönt att få lite medvind i alla fall.

Det är fantastiskt vad man kan förstå varandra utan att egentligen göra det. Damen jag pratade med i Ostholstein förstod knappt min engelska och jag förstod knappt hennes tyska men vi lyckades hjälpligt förstå varandra så pass att jag mailade henne mina adressuppgifter så att hon kunde skicka pappret till mig.

Jag säger som jag så ofta gör, vad gjorde man innan den stora sökmaskinen som är på G (ursäkta det dåliga skämtet)? Jag hittade där en "bokstaveirngshjälp på tyska" så att jag kunde förstå hennes mailadress som var hur lång som helst (begynnelsebokstav i förnamn.dubbelefternamn@myndighetensförkortning-ostholstein.mitte.de) och när jag googlade hennes mailadress så insåg jag att jag ändå inte riktigt fått rätt på den men jag lyckades att hitta kommunens hemsida och där fick jag rätt adress.

Tack och lov för internet!

3 november 2010

Sprechen Sie Englisch?

I jakten på de rätta underlagen för att få PRV att godkänna vårt nya efternamn så har jag de senaste dagarna ringt och mailet både till Tyskland och Polen. Följande lärdomar har jag lärt mig än så länge:

- Ingen i Tyskland som är äldre än 35 år vill prata engelska, inte ens om man kan engelska. I sann tysk anda så finns det så klart undantag, antar jag...

- I Polen pratar man gärna engelska om man kan det, därmed inte sagt att det alltid går att förstå.

- I de delar av Tyskland som efter kriget (ni vet det där stora kriget som startades av en liten arg man) blev polskt finns det inte mycket papper kvar av tiden före 1945. Eller ja, någonstans finns de men ingen vet riktigt var. Jag kan dock ev. hittat en öppning här.

- Om man inte vårdar sina språkkunskaper så går de förlorade. Jag har läst tyska 3 år på gymnasiet, det märks knappt. Tack och lov för tysktalande kollegor som kan förklara ett och annat.

- Polska är inte lätt. Vår produktkatalog är på polska så jag har lärt mig lite grann även om det mest är ventilationstermer. Tack och lov för kunder som gärna ringer ett samtal eller två för att reda ut den värsta oredan.

Allt detta har jag lärt mig på några dagar, tänk vad jag kan lärt mig innan detta sökandet är över...

27 oktober 2010

Tid för bröllop?!?

Äntligen så har jag lyckats rensa bort gammalt skräp från hjärnkontoret, datorns skrivbord och det fysiska skrivbordet. Detta resulterade i att jag fick lite tid över att fortsätta tänka bröllop.

Jag var och provade klänning för någon vecka sedan och om två veckor till ska jag dit igen, denna gång med tärnorna, lillasyster Victoria och blivande svägerskan Nina. Jag hittade en klänning sist som jag verkligen tyckte om och förhoppningsvis så kommer båda jag och tärnorna att tycka detsamma nästa gång.

Även blivande maken har börjat fundera lite mer på kläder. Vi var på en liten bröllopsmässa i söndags och det visades bl.a. kläder för både henne och honom. Pontus blev då lite förtjust i frockcoat (stavas det så mån tro?) men velade lite fram och tillbaka. Jag tror jag har lyckats övertala honom att faktiskt åka till MB och prova lite. det är ju först då man vet om det är snyggt och känns bekvämt.

Vidare så har vi även bestämt oss för att ta en tur på stan nästa vecka och titta lite på ringar. Vi är överens om vad vi vill ha och var vi ska beställa det från, det återstår bara att prova lite.

Material till inbjudningskorten och Save-The-Date korten är inhandlade, nu återstår bara den lilla detaljen att göra dem :)


På det hela taget känns det som om läget är under kontroll. Tänk om livet alltid kunde vara så...

16 oktober 2010

Äkta italiensk pizza

Om en liten stund ska vi gå och hämta pizza. Men det är inte den "vanliga" pizza som tar tio minuter att göra och som är lite smaklös och dryper av fett. Nej det är äkta italiensk pizza! Det smakar praktiskt taget som pizzan gjorde i somras när vi var i Rom och Venedig. Den bakas dessutom av en äkta italienare.
Vad mer kan man begära en lördasgkväll? Just det, trevligt sällskap men det har jag ju det också. Både blivande man och gosekissen.

Förresten... Är man hungrig vid lunchtid så serverar de supergod lunch också. Har du inte provat maten på La Finestra Italiana så har du något att se framemot!
http://www.lafinestraitaliana.se/


Andiamo!

10 oktober 2010

Intensiv helg med en superslö söndag

Idag känns det verkligen att det är söndag men vilken rolig och delvis händelserik helge det varit!

Vandringspriset

I fredags bowlades det med jobbet. Det gick inge vidare för egen del men det var roligt och det är ju det viktigaste. Trots det dåliga resultatet har jag ändå haft vandringspriset i bowlingen (en fin pokal från Glentons) hemma över helgen eftersom vinnaren av bowlingen dessutom vann första pris i lotteriet och han kunde inte ta hem allt på cykeln utan pakethållare.



I går kom blivande svågern, svägerskan och hennes sambo på besök. De hade önskat fondue och fondue blev det, både till varmrätt och efterrätt. Varmrätten var en klassisk fondue i olja med ekologiska "hemmagjorda" klyftpotatis, en fransyska och en dansk, fyra goda dipper, färsk svamp och favorit salladen.
Till efterrätt blev det chockladfondue med diverse frukter. För er som inte provat chockladfondue med Toblerone så är det ett måste. Toblerone är alltid gott men i fondue är det MAGISKT! Till detta blev det dessutom lite chips och godis och Wii Party!


Början till "Boken om Molly Munter"

Idag söndag har det varit lugnt. Jag har äntligen fått ihop pärmen till boken om Molly Munter (eller stavar hon med "h"?) medan Pontus roades sig som Henrik Z Zetterberg i NHL Slaphot. När jag tryckt på "Publicera" så blir det serier i massor, favoriten är nog Hawaii Five-0 (den nya versionen och inte den från 70-talet).

5 oktober 2010

Pyssel

Jag är lite periodare när det gäler pyssel. Ett tag hade jag dille på att göra smycken och det händer väl att jag tar fram det någon gång då och då men just nu är det kortmakande som gäller!

Jag har egentligen aldrig riktigt förstått, och framförallt inte fastnat för, scapbooking/scrappande (stavas det så?). Däremot är det roligt att göra kort i alla dess former. Jag har precis avslutat projektet "Inbjudningskort till mammas Halloween/Inflytningsmiddag" och snart ska jag påbörja projektet "Boken om Molly Munter".
Inbjudningskort med Halloween/Höst tema
Den där boken har jag haft intentioner att påbörja i flera veckor men inte riktigt fått fart på. Först hade jag tänkt att ägna en del av lördagen att komma igång men nu kommer blivande svägerskan och hennes sambo på middag så vi får se om jag lyckas med alla grejerna.

1 oktober 2010

Recept på Nattkampskaka

Ryktet om den fantastiska Nattkampskakan har spridit sig som en löpeld världen över! (Tack Kerstin!)

Det finns säkert olika varianter av den men just denna version har sitt ursprung i Svenska Kyrkan på Mallorcas kök. Därifrån tog den sig till Örtofta och vidare med tåget till Hässleholm och Kristianstad. Än så länge har jag inte träffat någon som smakat på kakan och sen inte velat ha receptet så vart resan slutar lär vi kanske aldrig få veta...


Så här kommer äntligen receptet för en lyckad fika med vännerna, fredagsmys, "tentapluggs sockerchock" eller varför inte bara en kopp kaffe/te och en god kaka så där en helt vanlig tisdag.
Ett varningens tecken dock! Den innehåller mycket socker och annat gott som är beroendeframkallande, det är svårt att bara äta en bit.

Vill man förresten göra den extra trevlig så köper man ekologiska produkter.

Trevlig helg!






Nattkampskaka

Kaksmet:       4 ägg
                      5 dl socker
                      2 dl smält smör
                      7 msk kakao
                      2 tsk vaniljsocker
                      1 tsk salt
                      3 dl mjöl
                     

Toscasmet;    1 påse cocos
                      2dl socker
                      1 dl sirap
                      1 ½ dl vispgrädde
                      6 msk smält smör



Sätt ugnen på 200°C. Rör ihop kaksmeten och bred ut på långpanna. Grädda i 15 minuter.
Rör ihop Toscasmeten i en kastrull. Låt sjuda i 5 minuter.
Bred Toscasmeten över kakan och grädda i 10 minuter eller till glasyren fått färg.

25 september 2010

De sista timmarna innan det drar igång!

Om några timmar kommer de 360 deltagarna som laddat upp inför årets stora händelse.

För vad är ett kronprinsessbröllop jämfört med Familjefejden, Nattkamp 2010?
Vad är ett sju rätters i en balsal jämfört med chili con carne i sin medhavda storkåsa?
Vad är vin till maten jämfört med nattvardsvin som delas med alla kristna i världen?
Vad är en "bal på slottet" jämfört med en knapp i mil i skog och mark?

Ingenting! :)

Planeringsgruppen har hållt på i över ett och ett halvt år och förbereda och fixa och nu är det äntligen dags. Funktionärer fixar det sista och jag har fått fem minuter över att få dela med mig. Med lite flyt så hinner jag kanske rapportera från natten men vi får se.

Vill du veta vad Familjefejden handlar om? Kolla in www.nattkamp.se

Det är inte alltid lätt men så fantastiskt att få vara del av!

/Er korre i sekretariatsskogen

9 september 2010

"Hit med chipsen!"




Strykchipsen är (äntligen?) här!
Strykchipsen är "Soffpotatis med smak av gräs(lök).

Istället för den klassiska "Spela lagom" rutan så står det "Smula lagom".

Vet inte om man behöver säga så mycket mer än "Hit med chipsen!"

8 september 2010

Lite "fishi" ?

När jag slutade jobbet idag så kände jag för att gå till tåget eftersom jag faktiskt hade tid till det. Solen sken dessutom, vad mer kan man begära?

När jag går till tåget så går jag först "igenom" industriområdet jobbet ligger på men sen kommer jag till villaområde. Idag strosade jag lugnt och njöt av solen när jag helt plötsligt i ögonvrån får se en för mig väldigt märklig och ovanlig syn. Ett av husen har på framsidan gjort två planteringar i form av fiskar! Min spontana reaktion blir så klart att ta fram mobilen och föreviga fiskarna :)

Resten av promenaden till tåget så undrar jag varför man i hela världen gör planteringar i form av fiskar? Tacksam form? Fiskeintresserade? Som kristen ler man ju dessutom lite extra när man tänker på de första kristna som ritade halva fiskar i sanden... Snacka om statement om man gjort så här då :)

7 september 2010

333 dagar kvar!

Idag är det 333 dagar kvar till det är dags för mig och sambon att säga JA till varandra. Det känns som om det är evigheter till dess men samtidigt så går ju tiden rätt så fort.

Fördelen med att ha gott om tid på sig är flera , bl.a. kan göra fynd i god tid. Några av fynden än så länge är banden till festhäftena som jag köpte när en sybehörsaffär stängde och sålde ut allt för halva priset samt vinglasen som jag (tack vare systerns pappa) lyckades koma över för 1,50 kr/st. Sånt kan man ju inte annat än att gilla :)

27 augusti 2010

Så här såg (nästan) min morgon ut!

Stämningen är på topp på linje 555

Jag har pendlat i många år, både med buss och tåg, både långa (10 mil enkel sträcka) och korta (3 mil enkel sträcka) turer. Jag har alltid tyckt det är rätt lustigt med pendlare eftersom man ofta känner igen människorna man pendlar med men man pratar sällan med dem. Tills nu... J

Jag har i snart två års tid pendlat mellan hemmet i Kristianstad och jobbet i Hässleholm. En resa på 3 mil enkel resa och som tar ca 1 timme från dörr till dörr. Oftast åker samma personer med samma bussturer och oftast sitter de på samma platser (inkl mig själv J).
Pendlarlivet är som pendlarlivet är mest förutom stämningen. Många av busschaufförerna på linje 555 är väldigt annorlunda mot de busschaufförer jag träffat tidigare. Vi skämtar, skvallrar och snackar skit med varandra och ofta känns det mer som ett kafferep än en 40 min lång resa löjligt tidigt på morgonen. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte deltar jättemycket i samtalen men det beror mest på att jag inte känner mig så social halv sju på morgonen, men jag lyssnar gärna på dem J

Stämningen gör det mycket trevligare att åka till jobbet och jag saknar inte bilen vi inte har.

19 augusti 2010

Nordvästra polisen jobbar på ett nytt sätt

Hörde på radion i morse att polisen i nordvästra Skåne jobbade på ett nytt sätt. Det innebar bl.a. att alla anmälningar av samma typ hamnade i samma hög och det resulterade i sin tur i kortare handläggnngstid och därmed fler avklarade brott.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta? För mig känns det som ett uppenbart sätt att jobba. Skönt att de kom på det nu...

En försiktig början

Jag har alltid velat ha en blogg. Jag inbillar mig nämligen att jag kanske har något vettigt att säga. vi får väl se hur det blir med det men jag ska försöka i alla fall. Skulle du tycka det är helt skärp så kan du ju sluta läsa.