I jakten på de rätta underlagen för att få PRV att godkänna vårt nya efternamn så har jag de senaste dagarna ringt och mailet både till Tyskland och Polen. Följande lärdomar har jag lärt mig än så länge:
- Ingen i Tyskland som är äldre än 35 år vill prata engelska, inte ens om man kan engelska. I sann tysk anda så finns det så klart undantag, antar jag...
- I Polen pratar man gärna engelska om man kan det, därmed inte sagt att det alltid går att förstå.
- I de delar av Tyskland som efter kriget (ni vet det där stora kriget som startades av en liten arg man) blev polskt finns det inte mycket papper kvar av tiden före 1945. Eller ja, någonstans finns de men ingen vet riktigt var. Jag kan dock ev. hittat en öppning här.
- Om man inte vårdar sina språkkunskaper så går de förlorade. Jag har läst tyska 3 år på gymnasiet, det märks knappt. Tack och lov för tysktalande kollegor som kan förklara ett och annat.
- Polska är inte lätt. Vår produktkatalog är på polska så jag har lärt mig lite grann även om det mest är ventilationstermer. Tack och lov för kunder som gärna ringer ett samtal eller två för att reda ut den värsta oredan.
Allt detta har jag lärt mig på några dagar, tänk vad jag kan lärt mig innan detta sökandet är över...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar