Det var ju det där med Winter...

Jag trodde inte jag skulle kunna fylla ett inlägg till med temat "Jakten på Winter". Efter flera månaders letande så hade vi ju fått tag på alla papper som behövdes för att skicka in en ordentlig ansökan till PRV. Trodde jag...

Förra fredagen så kom jag hem och blev så glad när jag hittade ett brev från PRV. Det var ett tjockt kuvert så jag förstod att de returnerat våra bilagor och jag hoppas att det kanske t.o.m skickades med ett beslut. Jag slet upp kuvertet i hissen i min iver och blev något paff när det första ordet jag möts av är "Föreläggande". De tar några sekunder innan min hjärna fattat och det hinner snurrar runt många tankar. "Föreläggande, vad innebär det? Jag fattar ingenting"

Väl inne i lägenheten så sätter jag mig ner och jag måste läsa brevet minst två gånger för att förstå vad problemet är. Det tar nästan en hel A4 sida med hänvisningar till flertalet paragrafer i namnlagen innan de längst ner klämmer fram problemet. "Eftersom det är dokument som är svåra att tyda så kan vi inte styrka släktskapet".
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta... Vadå svåra att tyda? Vad hade de förväntat sig med kopierade papper från 1846 skrivit på sirlig tyska? Och varför var detta ens mitt problem? För en avgift på 1800kr kan man väl förvänta sig att de löser problemet. Men icke...

Jag förstår ju att PRV måste vara noga men jag tycker nog att man med lite hjälp skulle kunna reda ut. Det kan ju nästan jag själv göra...

I måndags så ringde jag PRV och jag fick tag på vår handläggare och vi kom fram till att det kunde räcka med de två följebrev som vi fick på polska. Jag faxade iväg dem med ens och skickade iväg kopior på dem med snigelpost. Nu kan vi bara vänta och hoppas...

Revidering: Jakten på Winter fortsätter inte alls...

... för vi har hittat alla papper vi behöver :)

Fast vägen dit var inte spikrak om man säger som så. Vi hade ju bestämt oss för att åka till Berlin och försöka få ut det sista pappret. Anledningen till att vi valde att åka till Berlin var för att slippa de 20 månadernas handläggningstid som det skulle ta om vi ansökte om papperna via mail. Sagt och gjort och vi bokade resa.

För att försäkra mig om att vi hade med oss alla papper vi behövde så ringde jag för säkerhetsskull och dubbelkollade med Standesamt 1 i Berlin. Som vanligt så pratade de ingen engelska och när jag fått fram (på urusel tyska) vad jag letade efter kläcker damen i fråga (som jag ifos inte pratat med tidigare) ur sig att de papperna inte finns hos henne. Hon hänvisar mig vidare till något i stil med "Evangeliska centralarkivet" och väl där så får jag prata med en dam som kan engelska (kändes som ett Halleluja moment). det visade sig att hon kunde se precis vilka gamla kyrkböcker som fanns var och inte någonstans i Tyskland fanns det underlaget jag letade efter. Hon menade istället att det borde finnas i Polen. Detta hade inte varit några problem om det inte varit för att jag faktiskt frågat om det pappret i Polen och där fått beskedet om att de inte fanns.

Så där satt jag som ett fått. Kände mig helt uppgiven och lagom road av att åka till Tyskland för en ren nöjestur. Vi ville ju byta efternamn. Jag ringde Pontus (som för övrigt hade en skit dag på jobbet) och vi försökte peppa varandra att de papperna vi hade kanske ändå räckte.

Jag bestämde mig för att göra ett sista försök med Polen igen.
Jag mailade "A" på arkivet i Polen och bad om uppgifterna. Döm av min förvåning när jag dagen efter får ett mail på polska. Jag förstod inte många ord men upplägget var detsamma som när vi fick positiva besked sist jag var i kontakt med dem. Jag kollade lite snabbt på Google translate men blev inte klokare. Jag mailade tillbaka på engelska och ville bara dubbelkolla att jag förstått det hela rätt. Senare på kvällen så fick jag ett mail tillbaka på engelska, De hade hittat papperna (i en annan bok) och för 62,50 polska pengar så var intyget mitt.

Nu hörde jag "Halleluja" i bakgrunden och jag var så lycklig att ögonen tårades. Vi hade hittat alla papper vi behövde!

6 månader av letande, mailade, ringande, försöka förstå främmande språk och otaliga minuter av vidarekopplande i telefonköer och suspekta telefonkömusik var över! Vi hade hittat papper från 1856 (som längst bak) och där församlingarna bytt land och nätt och jämnt överlevt två världskrig. Tacka vet jag tysk byråkrati!

Nu ska vi bara "skriva ihop" själva ansökan till PRV och bifoga alla utdrag och intyg. Sen kommer vi heta Winter i efternamn. ÄNTLIGEN!!!

Jakten på "Winter" fortsätter i Berlin

Ja det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Det har liksom funnits annat att göra...
Men jag tänkte meddela att jakten på Winter (efternamnet alltså) kan ta slut den 9:e maj efter flera månader med mailande och letande i Tyskland och Polen!

För den som missat historien bakom Winter så har vi förhoppningen om att efter vårt bröllop i augusti få heta Winter i efternamn. Namnet kommer från Pontus mormors morföräldrar. Eftersom de föddes i Tyskland så har jag letat efter födelseattesten (papper som PRV kräver) där. Det vore nog inte så svårt om det inte varit för att det varit krig i Europa i mitten på 90-talet. En del av Tyskland blev polskt efter kriget och i övergången så försvann det en del papper, papper vi nu hoppas finns i centralarkivet i Berlin.

Jag lyckades nämligen få tag på en person på Standesamt i Berlin som kunde engelska (tack och lov) och jag fick då veta att trots att handläggningstiden är 20 månader om man skickar efter papperna så kan man få dem över dagen om man åker dit. Sagt och gjort och den 7 maj åker vi till Berlin för två dagars turistande och sen till centralarkivet för att förhoppningsvis hitta det sista pappret, "the missing link".

En ytterliggare trevlig bonus är att resan sammanfaller med min födelsedag och att jag dessutom har en stor stad som Berlin att försöka hitta bröllopsskor i storlek 42! Det kan ju bara bli hur bra som helst! :)

7 månader kvar

Det var en halv evighet sen jag skrev något men verkligheten har krävt lite engagemang och närvaro.

Hela december gick i en rasande fart och innan jag hade hunnit fatta det så var både jul och nyår över. Normalt sett så hade man nu bara gått och längtat till våren men i år är det lite annorlunda. Imorgon är det på dagen 7 månader (eller 212 dagar) kvar tills vårt bröllop. Det kan verkar vara en evighet men jisses vad grejer som ska fixas innan dess.

Förutom detaljer som catering så filosoferar jag just nu över håret. Vad ska jag göra med det? Uppsatt? Ja, på något sätt. Löst eller hårt? Inte en aning. Diadem eller motsvarande? Inte an aning. Slöja eller inte? Inte en aning.

Sen var det ju det där med efternamnet Winter. Jag har nu lyckats lokalisera Pontus mormors födelseattest och så fort de meddelat var jag ska sätta in pengarna så skickar de hem det. Jag har också lyckats få tag på bankuppgifter till myndigheten i Polen så att jag kan få hem papperna därifrån. Kvar är då länken mellan Pontus mormor och hennes mormor. Jag hade hoppats att samma polska myndighet skulle kunna ha papperna men det hade de inte. Jag har fått en ledtråd till en myndighet i Tyskland men tyvärr så pratar de inte engelska och min tyska är inte i närheten av att förstå vad mannen på andra sidan telefonlinjen säger. Jag hoppas att någon av mina tysktalande kollegor kan tänkas hjälpa mig.

En riktigt berg-och-dalbanedag

Ja, idag har det varit en riktigt berg-och dalbanetur med både upp och ner gångar och en och annan loop.

Kl 06:06
Mobilen väsnas. Det tar några sekunder innan jag fattar vad klockan är, att jag egentligen borde gått upp för 40 minuter sen och att det faktiskt inte är alarmet som ringer utan en person. Jag svarar. Det är Petronella från Sveriges Radio Kristianstad. Jag mailade för någon månad som en lista som jag tyckte var bra. Idag var det tydligen dags att läsa upp den.

Kl 06.21
Jag går på bussen och har på 15 minuter hunnit klä på mig, dra en borste genom håret och handlat både kaffe och en bulle (frukost).

Kl 06:37
Jag listar "Så här överlever du att pendla med tåg" i direktsändning från bussen. Tips för dig som ska göra något liknanade, åk inte buss. Det väsnas rätt så mycket :)
(Hade tänkt lägga upp klippet men måste konvertera det först...återkommer en annan dag)

Kl 07:10
Jag stämplar in på jobbet och 20 minuter senare tar jag en huvdvärkstablett och sen börjar det. Vid frukosten på jobbet så får jag flertalet gånger försvara mig allt ifrån när det gäller att vi inte har bil, till att jag faktiskt tycker det är kul att "lista" i radio. Jag blir lack. Och arg, ledsen och skitförbannad. Sen är hela dagen förstörd. Jag går igenom arbetsdagen i slowmotion. Vill bara hem.

Kl 14:30
Det är eftermiddagsfika på jobbet och jag orkar inte gå ut i matsalen. Jag dricker lite kaffe på rummet istället. Passar på att kolla min mail och till min STORA förtjusning så har den polska damen svarat. Hon har hittat födelseattest för Ps mormors mormor och morfar. Vi behöver bara ett av dem med det är ju lika bra att få båda. Jag svarar henne. Förhoppningsvis så hittar hon även det sista pappret också. Vi hoppas!

Kl 20:00
Fotbollsgalan börjar. Jag ska skriva färdigt och sen ska vi provsmaka årets glögg från Blossa. Saffran är det som gäller i år. Hoppas på en delvis bättre dag imorgon. Over and out.

otto, siegfried, theodor, heinrich, otto, ludwig...

...siegfried, theodor, emil, ida, nordpol...

Ja, så bokstaverar man Ostholstein på tyska. Jag har idag lyckats med att få fram en av tre födelseattest i "Jakten på Winter". Det är lång väg kvar men efter att ha stött på patrull flera gånger igår så var det skönt att få lite medvind i alla fall.

Det är fantastiskt vad man kan förstå varandra utan att egentligen göra det. Damen jag pratade med i Ostholstein förstod knappt min engelska och jag förstod knappt hennes tyska men vi lyckades hjälpligt förstå varandra så pass att jag mailade henne mina adressuppgifter så att hon kunde skicka pappret till mig.

Jag säger som jag så ofta gör, vad gjorde man innan den stora sökmaskinen som är på G (ursäkta det dåliga skämtet)? Jag hittade där en "bokstaveirngshjälp på tyska" så att jag kunde förstå hennes mailadress som var hur lång som helst (begynnelsebokstav i förnamn.dubbelefternamn@myndighetensförkortning-ostholstein.mitte.de) och när jag googlade hennes mailadress så insåg jag att jag ändå inte riktigt fått rätt på den men jag lyckades att hitta kommunens hemsida och där fick jag rätt adress.

Tack och lov för internet!

Sprechen Sie Englisch?

I jakten på de rätta underlagen för att få PRV att godkänna vårt nya efternamn så har jag de senaste dagarna ringt och mailet både till Tyskland och Polen. Följande lärdomar har jag lärt mig än så länge:

- Ingen i Tyskland som är äldre än 35 år vill prata engelska, inte ens om man kan engelska. I sann tysk anda så finns det så klart undantag, antar jag...

- I Polen pratar man gärna engelska om man kan det, därmed inte sagt att det alltid går att förstå.

- I de delar av Tyskland som efter kriget (ni vet det där stora kriget som startades av en liten arg man) blev polskt finns det inte mycket papper kvar av tiden före 1945. Eller ja, någonstans finns de men ingen vet riktigt var. Jag kan dock ev. hittat en öppning här.

- Om man inte vårdar sina språkkunskaper så går de förlorade. Jag har läst tyska 3 år på gymnasiet, det märks knappt. Tack och lov för tysktalande kollegor som kan förklara ett och annat.

- Polska är inte lätt. Vår produktkatalog är på polska så jag har lärt mig lite grann även om det mest är ventilationstermer. Tack och lov för kunder som gärna ringer ett samtal eller två för att reda ut den värsta oredan.

Allt detta har jag lärt mig på några dagar, tänk vad jag kan lärt mig innan detta sökandet är över...