"Man tager vad man haver" sa aldrig Kajsa Warg men det är ett väldigt gott råd ändå. Men vad händer om man inte har något att ta av då? Vad gör man då? Till vem vänder man sig då?
Detta blev väldigt tydligt för bara några timmar sedan när jag och mamma var och lämnade 2 säckar med utrensade kläder, lite sängkläder och även en gammal sovsäck hos Stadsmissionens härbärge i Kristianstad. Mannen som jobbade där blev verkligen tacksam över kläderna och var väldigt glad över att vi tänkte på dem.
Jag får plötsligt lite dåligt samvete över att jag inte gör mer för mina medmänniskor runt omkring mig. Borde jag inte kunna göra mer? Kanske jobba ideellt någonstans? Eller bidrag med mer till härbärget som verkligen är att ge en hjälpande hand till de som bor i samma stad som jag. Kanske man borde baka lite kanelbullar och gå dit en kväll och bjuda på lite fika. Varför gör man inte det?
Istället så sitter jag i soffan, i vår varma lägenhet och tittar på vår platt-TV och våra många kanaler. Vi tittar på fotboll och är glada över Milans vinst, dricker lite te och småäter på kakor.
Samtidigt, någon kilometer från oss, så är någon glad över att få sova i en säng i natt, att inte behöva hitta en trappuppgång eller ett övergivet skjul att sova i.
Jag försöka döva mitt dåliga samvete med att intala mig att jag kanske gör mer än många andra. Men vad är det för trams!?! Varför skulle jag vara bättre än någon annan???
Nej, det blir till att skärpa sig. Behandla andra som du själv vill bli behandlad och jag hade gärna blivit bjuden på kanelbullar eller kladdkaka...
28 februari 2011
21 februari 2011
En timme och 2 579 km
Det är skillnaden mellan Kristianstad och Tripoli. En timmes tidsskillnad och 2 579 km fågelvägen.
Det är ungefär samma avstånd som det är mellan Stockholm och Madrid. Tänk så olika världar man möte när man landar efter 2579 km.
Du kan landa i Madrid, en välutvecklad storstad där din vistelse sannolikt kommer att präglas av museum, aritektur, fotboll, mat och dryck. Du känner dig troligtivis relativt trygg när du besöker Madrid, det är ju inte värre än i någon annan storstad. Du flyger snabbt fram och tillbaka och resan dit kan bli ett trevligt avbräck från vardagen.
Annat blir det om du åker till Tripoli (om du ens kommer in i Libyen). Du kommer just nu att möts av kaos. Militären försöker febrilt (och brutalt) slå ner allt motstånd och den senaste siffran jag hörde var ca 220 döda. Folket har inspirerats av vad som hänt i grannländerna Tunisien och Egypten. Hoppet har tänts, hoppet om att Libyen en dag kan vara ett land där demokrati råder, du har yttrandefrihet, pressfrihet, strejkrätt, rätt att bilda politiska partier, ja ni vet det där vi andra tar för givet.
Jag blir fruktansvårt irriterad över att jag har så dålig koll på världen att jag inte vet hur illa det är där på andra sidan "fina" Medelhavet. Men det är ju ändå ingenting mot vad man blir när man ser en oroad Carl Bildt som nog tänker mer på en ev. brist på olja och att inte röra mer i den "afrikanska soppan", än att gå hårt mot hårt och verkligen fördomma den "gode" herr Muammar al-Gaddafi. För ingen vid sina sinnesfulla bruk kan väl på allvar tycka att det som händer mot folket i Libyen är berättigat?
Ja, det skulle väl vara Italiens utrikesminister som inte tycker att vi borde exportera den västeuropeiska demokratin med risk för att det kan komma muslimer till makten. Men så är jag högst tveksam till att någon som styr i den italienska toppen är begåvad med empati och sunt förnuft.
Är den senaste tidens oroligheter slutet på stabilitet? Kanske. Med det är också förhoppningsvis början på en mer rättvis värld där alla människor faktiskt är lika mycket värda. Jag hopppas.
Det är ungefär samma avstånd som det är mellan Stockholm och Madrid. Tänk så olika världar man möte när man landar efter 2579 km.
Du kan landa i Madrid, en välutvecklad storstad där din vistelse sannolikt kommer att präglas av museum, aritektur, fotboll, mat och dryck. Du känner dig troligtivis relativt trygg när du besöker Madrid, det är ju inte värre än i någon annan storstad. Du flyger snabbt fram och tillbaka och resan dit kan bli ett trevligt avbräck från vardagen.
Annat blir det om du åker till Tripoli (om du ens kommer in i Libyen). Du kommer just nu att möts av kaos. Militären försöker febrilt (och brutalt) slå ner allt motstånd och den senaste siffran jag hörde var ca 220 döda. Folket har inspirerats av vad som hänt i grannländerna Tunisien och Egypten. Hoppet har tänts, hoppet om att Libyen en dag kan vara ett land där demokrati råder, du har yttrandefrihet, pressfrihet, strejkrätt, rätt att bilda politiska partier, ja ni vet det där vi andra tar för givet.
Jag blir fruktansvårt irriterad över att jag har så dålig koll på världen att jag inte vet hur illa det är där på andra sidan "fina" Medelhavet. Men det är ju ändå ingenting mot vad man blir när man ser en oroad Carl Bildt som nog tänker mer på en ev. brist på olja och att inte röra mer i den "afrikanska soppan", än att gå hårt mot hårt och verkligen fördomma den "gode" herr Muammar al-Gaddafi. För ingen vid sina sinnesfulla bruk kan väl på allvar tycka att det som händer mot folket i Libyen är berättigat?
Ja, det skulle väl vara Italiens utrikesminister som inte tycker att vi borde exportera den västeuropeiska demokratin med risk för att det kan komma muslimer till makten. Men så är jag högst tveksam till att någon som styr i den italienska toppen är begåvad med empati och sunt förnuft.
Är den senaste tidens oroligheter slutet på stabilitet? Kanske. Med det är också förhoppningsvis början på en mer rättvis värld där alla människor faktiskt är lika mycket värda. Jag hopppas.
17 februari 2011
Understimulerad tjej i sina bästa år söker hobby
Mellan åren 1996 och 2010 (alltså när jag var 14-28år) var jag på ett eller annat sätt aktiv inom Svenska Kyrkans Unga. Till en början var det på det lokala planet och den lokala styrelsen och de följande 14 åren har jag provat styrelsearbete på distriktsnivå, merparten av de utskott som funnits på distriktsnivå, vikarierat på distriktets kansli, varit arbetsledare, ekonomiguru, vice ordförande, anställd på förbundskansliet och planerat ett Riksmöte och till sist planerat en Nattkamp på distriktsnivå.
Jag har fortfarande en tå kvar i organisatinen men i praktiken så har jag avslutat kapitlet Svenska Kyrkans Unga (eller har SKU avslutat mig kanske?). Det har varit väldigt skönt att få tid till annat men nu när de stora frågorna kring bröllopet är avklarade så börjar jag plötsligt känna mig understimulerad. Inte så att jag hade orkat åka iväg på kvällsmöte för det orkar jag inte men någon hobby behöver jag.
För att hitta lite utmaningar så försöker jag bistå Pontus i hans pluggande och jag har jag har lyckats övertala Cathis design att gå online på Facebook. Men sen då???
Vad gör man när man är snart 29 år och kommer på att man behöver en hobby? Kan man skriva en kontaktannons? Var publicerar man den i så fall?
Tål att funderas på...
Jag har fortfarande en tå kvar i organisatinen men i praktiken så har jag avslutat kapitlet Svenska Kyrkans Unga (eller har SKU avslutat mig kanske?). Det har varit väldigt skönt att få tid till annat men nu när de stora frågorna kring bröllopet är avklarade så börjar jag plötsligt känna mig understimulerad. Inte så att jag hade orkat åka iväg på kvällsmöte för det orkar jag inte men någon hobby behöver jag.
För att hitta lite utmaningar så försöker jag bistå Pontus i hans pluggande och jag har jag har lyckats övertala Cathis design att gå online på Facebook. Men sen då???
Vad gör man när man är snart 29 år och kommer på att man behöver en hobby? Kan man skriva en kontaktannons? Var publicerar man den i så fall?
Tål att funderas på...
Saker jag gillar
Det finns mycket man gillar på Facebook! En av favoriterna är:
Fairtrade Sverige
Rättvisemärkta produkter garanterar att de som producerar produkterna får skäligt betalt, drägliga arbetsvillkor och därmed en dräglig levnadsstandard. Barn får gå i skolan och man jobbar ofta i kooperativ så att de pengar man tjänar på sitt arbete återinvesteras i byn/bygden.
Att handla Fairtrade produkter är ett enkelt sätt att hjälpa en medmänniska som inte har det lika bra som du & jag har. Helt enkelt ett sätt att göra världen lite bättre.
Fairtrade Sverige
Rättvisemärkta produkter garanterar att de som producerar produkterna får skäligt betalt, drägliga arbetsvillkor och därmed en dräglig levnadsstandard. Barn får gå i skolan och man jobbar ofta i kooperativ så att de pengar man tjänar på sitt arbete återinvesteras i byn/bygden.
Att handla Fairtrade produkter är ett enkelt sätt att hjälpa en medmänniska som inte har det lika bra som du & jag har. Helt enkelt ett sätt att göra världen lite bättre.
16 februari 2011
Min "hovleverantör" när det gäller silversmycken :)
Jag har aldrig varit någon "guldmänniska" utan alltid föredragit silversmycken. Ni kan ju gissa så glad jag blev när jag började på VEAB och upptäckte att en av mina kollegors fru tillverkar silversmycken :)
Jag har beställt ringar, halsband och armband och just nu väntar jag på min senaste beställning, en ring som jag ska ha på höger hand på bröllopsdagen. Can´t wait!
Kolla gärna in hennes hemsida www.cathis.eu och gilla henne på Facebook.
Jag har beställt ringar, halsband och armband och just nu väntar jag på min senaste beställning, en ring som jag ska ha på höger hand på bröllopsdagen. Can´t wait!
Kolla gärna in hennes hemsida www.cathis.eu och gilla henne på Facebook.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)