24 oktober 2012

Blogga för varenda unge!

Jag har ibland svårt för alla galor som är till förmån för barn, sjuka, hjältar osv. Jag vet att de är viktiga för det finns många som kanske bara uppmärksammar frågeställningarna just då men annars så tycker jag att det är något som borde leva sida vid sida med allt annat. Jag brukar också vara lite kinkig ibland och tycka att jag hellre skänker pengar till t.ex. Läkare utan Gränser för jag vet hur bokstavligen livsviktigt deras arbete är.

Men så ibland får även jag mig en tankeställare om livet här hemma. De senaste åren har det varit mycket diskussioner om utvisningar av barn eller familjer med barn som mått så dåligt att det enda rätta mänskliga att gör är att låta de stanna.

Men ibland behöver man inte ens gå så långt som till människor på flykt. Läste lite ur Unicefs rapport om det sociala utanförskapet i Sverige och ögon tårades. Dels för att barnen och ungdomarnas berättelser är gripande men också för att jag delvis känner igen mig. Att ha växt upp med en ensamstående mamma var ibland tufft. Det fanns inte pengar till några dyra semesterresor eller fina märkeskläder. Nu säger väl de flesta att det inte är viktigt men det är faktiskt inte riktigt sant. Klart att kärlek, mat och vatten är viktigt men sen då? Man vill ju känna tillhörighet i en grupp oavsett hur den gruppen ser ut, vilken klädstil som gäller eller vilken musik man lyssnar på.

Nu har jag inte haft det så tufft som många andra har det men känslorna är desamma för det är utifrån ditt eget perspektiv och din egen situation.

Nu när jag och maken själv väntar vårt första barn så pratar vi ju en hel del om vad som är viktigt när det gäller uppfostran, att saker inte är slit och släng, att visa respekt osv. Att det blir tuffare ekonomiskt när man är hemma och föräldraledig är ingen hemlighet men tack och lov så behöver vi inte oroa oss så mycket för det som jag tror min mamma gjorde när det var en vecka kvar till lön och både jag och min 12 år yngre syster bodde hemma.

Det minsta du som läser detta kan göra är att skriva under Unicefs namninsamling till förmån för barnen här hemma. De är lika viktiga som barnen i Syrien eller Sudsudan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar