27 november 2014

...och för en knapp minut så var allt perfekt...

Småbarnslivet är sällan idylliskt. Inte så att jag ångrar att fick vår dotter, absolut inte, men livet är vansinnigt inrutat. Jag kan berätta precis vad jag gör en måndagskväll kl 17:10 och exakt vad jag gör timmen senare. På helgerna är det lite annorlunda men inte så värst mycket.
Men så ibland så infinner sig en sånt där rusigt lyckoögonblick...

Det var i tisdags. Maken är ledig på tisdagar och då hemma med dottern. Vi hade i helgen röjt i garaget och när jag kom hem åkte vi iväg och slängde det som skulle slängas. Därefter åkte vi till affären och handlade. Allt flöt på bra och eftersom jag åkt hem lite tidigare (tur för det för sen strulade tågen och jag hade nog inte kommit hem alls) så hade vi hunnit med alla ärende. Vi brukar äta kl 18 men maten påbörjades först kl 18 men tacos (på hjortfärs för övrigt) tar ju typ tio minuter att slänga ihop så vi var inte så sena.

Eftersom dottern (2 år i mars) vill vara där det händer så brukar hon sitta på en pall i köket och bläddra i reklamen när jag lagar mat. I tisdags satte jag på radio när jag lagade mat eftersom de kör "6 klassiker kl 6) på Mix megapol. Och under Herreys "gylleneskolåt" så började jag sjunga med lite högre. Maken dukade och sjöng med han med. Dottern var ju inte sen på det och började snurra rundor i köket och böja på knäna (så hon dansar).

Precis där och då. I ett "gylleneskoögonblick" så kändes allt så där löjligt perfekt. Alla var glada. Alla var friska. Ingen var trött och gnällig. Ingen var stressad. Allt var bara bra. Så där bra så att jag verkligen reflekterade över det i några sekunder... och insåg att jag måste skriva om det :)

För det är ju de där små ögonblicken som gör att man orkar harva på i vardagen. Det låter så klyschigt men när man är mitt uppe i det så stämmer det ju.

Övrigt värt att notera: Nu har adventsljusstaken kommit upp på kontoret och jag drack lite glögg igår. Nu är det minsann snart advent och jul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar