Så här blev till slut...

...inbjudningskorten!

Eftersom de blev i ett eget "hittepå format" så hittade vi inga kuvert som funkade till. Då kläcker man ju den briljanta idén om att slå in korten som små paket... sagt och gjort...

Revidering: Jakten på Winter fortsätter inte alls...

... för vi har hittat alla papper vi behöver :)

Fast vägen dit var inte spikrak om man säger som så. Vi hade ju bestämt oss för att åka till Berlin och försöka få ut det sista pappret. Anledningen till att vi valde att åka till Berlin var för att slippa de 20 månadernas handläggningstid som det skulle ta om vi ansökte om papperna via mail. Sagt och gjort och vi bokade resa.

För att försäkra mig om att vi hade med oss alla papper vi behövde så ringde jag för säkerhetsskull och dubbelkollade med Standesamt 1 i Berlin. Som vanligt så pratade de ingen engelska och när jag fått fram (på urusel tyska) vad jag letade efter kläcker damen i fråga (som jag ifos inte pratat med tidigare) ur sig att de papperna inte finns hos henne. Hon hänvisar mig vidare till något i stil med "Evangeliska centralarkivet" och väl där så får jag prata med en dam som kan engelska (kändes som ett Halleluja moment). det visade sig att hon kunde se precis vilka gamla kyrkböcker som fanns var och inte någonstans i Tyskland fanns det underlaget jag letade efter. Hon menade istället att det borde finnas i Polen. Detta hade inte varit några problem om det inte varit för att jag faktiskt frågat om det pappret i Polen och där fått beskedet om att de inte fanns.

Så där satt jag som ett fått. Kände mig helt uppgiven och lagom road av att åka till Tyskland för en ren nöjestur. Vi ville ju byta efternamn. Jag ringde Pontus (som för övrigt hade en skit dag på jobbet) och vi försökte peppa varandra att de papperna vi hade kanske ändå räckte.

Jag bestämde mig för att göra ett sista försök med Polen igen.
Jag mailade "A" på arkivet i Polen och bad om uppgifterna. Döm av min förvåning när jag dagen efter får ett mail på polska. Jag förstod inte många ord men upplägget var detsamma som när vi fick positiva besked sist jag var i kontakt med dem. Jag kollade lite snabbt på Google translate men blev inte klokare. Jag mailade tillbaka på engelska och ville bara dubbelkolla att jag förstått det hela rätt. Senare på kvällen så fick jag ett mail tillbaka på engelska, De hade hittat papperna (i en annan bok) och för 62,50 polska pengar så var intyget mitt.

Nu hörde jag "Halleluja" i bakgrunden och jag var så lycklig att ögonen tårades. Vi hade hittat alla papper vi behövde!

6 månader av letande, mailade, ringande, försöka förstå främmande språk och otaliga minuter av vidarekopplande i telefonköer och suspekta telefonkömusik var över! Vi hade hittat papper från 1856 (som längst bak) och där församlingarna bytt land och nätt och jämnt överlevt två världskrig. Tacka vet jag tysk byråkrati!

Nu ska vi bara "skriva ihop" själva ansökan till PRV och bifoga alla utdrag och intyg. Sen kommer vi heta Winter i efternamn. ÄNTLIGEN!!!

Jakten på "Winter" fortsätter i Berlin

Ja det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Det har liksom funnits annat att göra...
Men jag tänkte meddela att jakten på Winter (efternamnet alltså) kan ta slut den 9:e maj efter flera månader med mailande och letande i Tyskland och Polen!

För den som missat historien bakom Winter så har vi förhoppningen om att efter vårt bröllop i augusti få heta Winter i efternamn. Namnet kommer från Pontus mormors morföräldrar. Eftersom de föddes i Tyskland så har jag letat efter födelseattesten (papper som PRV kräver) där. Det vore nog inte så svårt om det inte varit för att det varit krig i Europa i mitten på 90-talet. En del av Tyskland blev polskt efter kriget och i övergången så försvann det en del papper, papper vi nu hoppas finns i centralarkivet i Berlin.

Jag lyckades nämligen få tag på en person på Standesamt i Berlin som kunde engelska (tack och lov) och jag fick då veta att trots att handläggningstiden är 20 månader om man skickar efter papperna så kan man få dem över dagen om man åker dit. Sagt och gjort och den 7 maj åker vi till Berlin för två dagars turistande och sen till centralarkivet för att förhoppningsvis hitta det sista pappret, "the missing link".

En ytterliggare trevlig bonus är att resan sammanfaller med min födelsedag och att jag dessutom har en stor stad som Berlin att försöka hitta bröllopsskor i storlek 42! Det kan ju bara bli hur bra som helst! :)

Tävling och Aspergers syndrom

Jag är inte mycket för att delta i tävlingar på nätet, framförallt för att jag väldigt sällan vinner. Men ibland är priserna så fina att jag bara måste delta!

Som här:
http://www.domkallarmighannes.com/2011/04/vinn-ett-valfritt-smycke.html

Det roliga med tävlingar på bloggar man inte känner till är att man ibland lär sig saker som inte väntat sig. Som bloggen här ovan. Först tänkte jag bara delta och sen gå och göra något annat men så blev jag lite nyfiken. Bloggen handlar om en tjej, Joanna, som har Aspergers syndrom och efter att har läst sidan där hon beskriver sjukdomen hos sig så inser man hur jobbigt livet måste vara ibland. Visst stöter jag också på problem och ibland måste jag "brottas" med pappas sjukdom men jag har ju ändå verktygen att kunna göra det. Om allt inte går enligt planerna så kan jag ändå hantera det utan några större problem. Joanna skriver att hon inte tycker om hastiga förändringar utan vill veta vad som kommer att hända. Det låter jättejobbigt i mina öron, det hade ju inte fungerat med mitt liv.
Dessutom kan man ju inte annat än att bli imponerad över hennes beslutsamhet när hon insåg att hon själv hade AS och försökte få läkarna att också inse det, det tog ett år. Måste verkligen kännas som en seger när man får det på papper. Som hon Joanna själv skriver "Jag är inte dum i huvudet, jag har Aspergers syndrom".

Påsar under ögonen och regntunga skyar

Jag är trött... Så där "jag är så trött att jag nästan kan somna stående trött".
Jag har provat att sova lite, sova mycket men inget hjälper. Jag är bara trött. I morse på bussen sa t.o.m mina medresenärer och chaufför på linje 555 att jag var trött. Det var bara Henrik som tyckte jag verkade vara som vanligt, men så är han synskadad/nästan blind så han ser inte påsarna under ögonen.

Något som definitivt hade hjälpt är sol. Bara en liten stund i alla fall. Att bara få sitta och sörpla på en god latte i solskenet. Hoppas våren kommer snart... Den är ovanligt efterlängtad.

Ska för övrigt besöka systern på hennes (gymnasie) skola och få gratis ansiktsbehandling. Hon varnade att det kunde ta lite tid eftersom de är nya i sin utbildning. "Ingen fara" sa jag. För sen när blev det jobbigt att bli ompysslad i ett par timmar. Not now, not ever!